En dikt med mening. Rader som kanske ingen förstår.

Ord som ingen begriper. Varför ska det vara så?

Jag är ute och går, vinden från norr kyler mig.

Du är hemma och inte förstår, kärleken från honom värmer dig.

 

Ska det vara så?  Ska det vara så?  Varför ska det vara så?

 

Jag kommer ihåg den kvällen, vid den muren i Göteborg.

Vi kunde vart där förevigt, men septembernatt kände sorg.

En förbjuden kväll, som ingen känner till.

Jag minns varenda detalj, dina kyssar och att tiden stod still.

 

Det ska vara så! Det ska vara så! Det borde vara så!

Ja, jag skriver nattens poesi, för jag vet att du vill höra

Ja, jag skriver nattens poesi, för jag vet att det når ditt öra

Ja, jag skriver nattens poesi, det är dig jag vill röra

Ja, jag skriver nattens poesi

Någon som jag är vaken i natt, lyssnar på regnet här utanför.

Jag blir inte våt, men dropparna rinner ner.

En immig ruta har många visioner på andra sidan.

Jag är bakom min, och undrar om du är bakom din.

 

Är du bakom din? Jag är bakom min! Vill du bara bakom min?

Ja, jag skriver nattens poesi, för jag vet att du vill höra!

Ja, jag skriver nattens poesi, för jag vet att det når ditt öra!

Ja, jag skriver nattens poesi, det är dig jag vill röra!

Ja, jag skriver nattens poesi..!

Nattens Poesi får mig att se, får dig att le.

Nattens poesi får mig att samla min armé.